Exklusiv intervju med Eldarevalsens Charlie Barr
Charlie Barr, född Hjalmar Olsson, arbetade hela sitt liv i maskinrummet på kålbåtar seglandes världen runt. Vi träffas på ett café i Stockholm, och redan här känns den skarpa kontrasten mellan Charlies liv och de otaliga webdesigners som bär på nyskummade flat whites mot öppna kontorslandskap. Det är som att askan har sjunkit in i Charlies hud och lämnat den gråblek och väderbiten. Till en början verkar han distant och svårläst, eller snarare angelägen att uppfattas på det sättet, men efter några stora klunkar bryggkaffe mjuknar han, skrattar och berättar passionerat om sitt liv.
“Vi levde i aska och svett” säger Charlie och drar ut på ordet svett som om detta i sig självt kan förmedla lukten av maskinrummet.
Han seglade med människor över hela jorden: britter, amerikanare (eller “yankees” som Charlie själv säger), tyskar, portugiser och “you name it” säger Charlie med tandlöst flin.
Det värsta var maten
Dåliga förhållanden var normen, men maten var det värsta. Med tydlig avsmak berättar Carlie om konserverna och kexen som maskinarbetarna fick dela på. Var fjortonde dag kom belöningen i form av en skvätt whiskey. För besväret fick han två pund i hyra, vilket var dåligt även på den tiden tillägger han muttrandes. Han doppar en bit kanelbulle i sitt svarta kaffe och suger på den länge.
Fara för sitt liv
Under svåra arbetsförhållandena fanns en ständig fara för sitt liv. Speciellt minns Charlie den gången han somnade och blev instängd under städningen av ångpannorna i Bordeaux.
“Jag vakna när vattnet blev påsläppt, you see, och kamraterna eldade under” säger han med stirrande blick.
I kolmörker och stigande vatten inser Charlie att luckan är låst. Övertygad om att han skulle dö, bad han till gud för första gången. Sekunder senare öppnades luckan av en skotsk kollega. Han “gav mej en chans” säger Charlie.
Tunn som ett rakblad
Bönesvaret kom dock inte den kvällen Charlie blev räddad från döden. Han var “tunn som ett rakblad” när an insåg att han var tvungen att fly. Med bara sin sjösäck och mandolin, rymde Charlie tillslut i Valencia. “Tröttkörd”, med stor betoning på trött, tog han sig till närmsta bar. Det var så Charlie träffade sångerskan Anneli.
“Hon gödde opp mig med kyckling och tre sorters vin”.
Från whiskey var fjortonde dag till tre olika sorters vin, det är vad Charlie kallar bönesvar. Ändå var det inte färdig seglat för Charlie Barr den gången, och han var snart ute på sjöss igen.
“Än är det inte försent” säger Charlie, lägger en hundralapp på bordet “för kaffet” och går utan att säga hejdå.
Röd Tråd 